Bara sådan som jag är

Fredag den 13:e idag. Tycker inte om dessa speciella dagar. Skrock och otur är nog det de flesta tänker på. Inte jag. Jag HATAR dessa dagar. Det var fredagen den 13:e i april 2007 som jag satt på bussen och fick min första panikångestattack. Kommer aldrig att glömma den dagen. Otur eller en ren tillfällighet att det just var på den dagen bryr jag mig inte om. Hatar ändå alla dessa dagar.

Idag ska jag stanna inne. Tänkte fixa här hemma och städa en runda. Sätta igång lite bra musik och bara försvinna in i min egen värld. Det gör jag rätt ofta, försvinner någon annanstans. Jag hör att personen i fråga pratar med mig men jag svarar inte. Robert kan fråga mig om och om igen flera gånger innan jag svarar. Det är inte för att jag inte hör honom, utan jag är inte helt i nuet ibland. Väljer att inte svara helt enkelt. Orkar inte svara. Går bara in i mig själv och sluter ute allt annat.

Nu ska jag som sagt städa och försvinna in i min egen värld för en stund. Deppa en runda och sedan släppa allt. När Robert kommer hem ska jag inte vara deppig längre. Det har jag bestämt mig för. Samtidigt som jag förbjuder mig själv att vara deppig när Robert har kommit hem tillåter jag även mig själv att vara deppig nu i någon timme. Det måste man vara, åtminstonde jag. Rensa och tömma hjärnkontoret. Sedan kommer jag att må bra.

Tro inte att jag är den mest negativa personen i världen just nu. Det är bara mitt sätt att bearbeta och få kontroll över min situation.

Tills dess, må väl!