Måste börja med att berätta vad som hände på gymmet igår. När jag kom in i lokalen såg jag två mörkhyade (afrikaner/afroamerikaner/negrar/mörka/svart kalla det vad du vill) som stod och gymmade. Det första jag tänkte var att jag inte skulle ta ögonkontakt och inte vara där dem var. Varför? Jo, för jag är precis en sådan tjej till utseéndet som en svart människa tycker om. Jag är fyllig och kurvig helt enkelt. Det var det första som jag tänkte och skämdes samtidigt för att jag hade fördomar mot just mörka killar. Nå väl, jag gymmade på och undvek dem rätt bra tyckte jag tills jag gick ut för att röka. Då hörde jag någon säga någonting så jag vände mig om och i dörröppningen ca tio meter bort stod en av killarna och frågade/skrek om jag mådde bra. Jag hörde inte riktigt först så jag skrek typ "va?" tre gånger tillbaka tills jag hörde vad frågan var och svarade då att allt är bra. Att han bröt på något afrikanskt sätt gjorde inte saken bättre heller. Sedan följde konversationen så här:
Killen: Kan du komma närmare?
Jag: *Gick närmre tills jag stod två meter ifrån honom*
Killen: Vad heter du?
Jag: Rebecca
Killen: Aha okej, jag gillar din style, tycker att du har en fin kropp och fina former
Jag: *Tänker att vad var det jag trodde* Jaha, ja, tack..
Killen: Är det din pappa som du brukar prata med här nere eller?
Jag: Ja, det är min pappa.
Killen: Okej vi kan ju träna ihop någon gång du och jag. Tycker verkligen om din kropp så egentligen behöver du inte träna.
Jag: Ehm, nej det vill jag inte och det skulle inte min SAMBO uppskatta heller *visar upp ringen*
Killen: Vaddå tränar han här nere?
Jag: Nej
Killen: Hade du varit med mig hade jag alltid tagit hand om dig och aldrig lämnat dig
Jag: ... Jaha, men jag är förlovad och jag är inte den typen av tjej, men tack för komplimangen
Killen: Vaddå? Din kille är ju inte här. Jag är här för dig.
Jag: ... *stressröker det sista som är kvar* Nu ska jag gå in, det är kallt.
Nu tänker du kanske att han verkade jätte snäll och att han bara var trevlig. Kanske det kanske, jag bryr mig inte. Det är så himla typiskt att det just var en mörk kille! Det var det jag visste och anade så fort jag kom ner där nere. Jag är så svensk som det går att bli och är därför väldigt reserverad och vill ha mitt space. Tyckte att det var sjukt obehagligt och jobbigt när han inte gav sig. Inte ens när jag visade ringen för honom brydde han sig. Det är skillnad på skandinavier och invandrare, så är det bara. Av alla människor där nere var det just han som försökte komma med sin klubba och slänga mig över axlen och ta med mig till sin grotta. BLÖ PÅ SÅDANT!
Försöker han prata med mig en gång till säger jag till pappa. Min pappa är ändå stålmannen.
På gymmet vill jag träna och inte skaffa nya kontakter.
Speciellt inte en påträngande och respektlös sådan!
Fördomar eller ren och skär sanning? Jag röstar på det andra alternativet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar