åååhneeej

Ohno. Vad har jag gett mig in på?

Jag har precis kommit hem från Saxin. De två stylisterna kollade på mitt hår och bestämde sig för att jag skulle få vara deras hårmodell. Den första sekunden blev jag jätte glad för att sedan gå över till total ångest och panik. Inte för själva frisyren som kommer att bli en cool frisyr och självklart kommer jag att vara snyggast i hela världen, utan för hela processen.

Fotografen kommer att fortmodligen ringa mig ikväll och bestämma en tid imorgon då han ska fota före-bilderna på mig helt ostylad och osminkad. Det jag känner panik inför är att fotograferingen kommer att ske på min förra skola, den skolan där mina panikångestattacker började i. Jag har så många hemska minnen därifrån av lärare, undervisningen och då speciellt otryggheten som jag kände när jag gick i den skolan. Att bara befinna mig på området ger mig varningssignalen om att springa och att aldrig återvända.

Imorgon kommer jag förmodligen att fota före-bilderna. På torsdag kommer jag att klippas och färgas och på fredag kommer jag att bli stylad både med hår och smink för att sedan fotas. jag vet inte ens vart fotograferingen kommer att hålla hus. Asså jag behöver klara besked. vad sjutton har jag gett mig in på? Hur hamnade jag i denna sits då en massa människor har förhoppningar och tror på mig?

Just nu känner jag världens största press och stress. Det är nästan till den gräns då jag funderar på att skippa alltihop. Det som lockade var en ny frisyr. Jag trodde att vi först skulle ta före-bilden för att sedan klippa och färga håret och sedan ta några foton inne på saxin, allt under samma dag. Inte trodde jag att det skulle vara så himla invecklat, som jag tycker att det är, med en massa åkande hit och dit.

Jag vill bara skippa allt!