Uppe med tuppen

Ja det kan man lugnt säga. Jag har varit vaken sedan kl: 6.00 och har verkligen inte kunnat somna om. Det kan bero på att detta inte är någon vanlig fredag som alla andra fredagar. Detta är tredje gången som jag egentligen skulle tagit studenten. Tre gånger har jag alltså valt att hoppa av skolan.

----

Första gången gick jag på Petri, omvårdnadsprogrammet här i Helsingborg. Då var jag 16 år och mer festsugen än skolsugen, ville hellre umgås med pojkvännen än att "lära" mig hur man borstar tänderna på någon annan. Efter ungefär en månad -04 hoppade jag av skolan.
----

Andra gången gick jag på Olympia, samhällsprogrammet här i Helsingborg. Nu hade jag i stort sätt festat mig igenom ett helt år. Alkohol, nikotin, pojkvännen och vännerna var viktigare än någonting annat. Var väldigt sällan hemma under detta år. Sommaren -05 blev allting för mycket och jag sökte in på Olympia, i hopp om att samhällsprogrammet skulle vara mer intressant än omvårdnadsprogrammet. Hösten -05 började jag som sagt i skolan igen för att sedan hoppa av under vårterminen. Det blev för tråkigt i skolbänken och jag kände att jag inte hörde hemma bland alla snobbiga brats på skolan. Tro mig, det kryllade av dem!

----

Tredje gången gick jag på Rönnowskaskola, Hotell&Restaurang även här i Helsingborg. Hösten -06 satte jag mig ännu en gång i skolbänken men denna gång valde jag en utbilning som jag visste skulle vara lätt. Mat kan jag laga och god blir den också. Hur svårt kan det vara..? Jag hade rätt. Hösten -07 var jag fortfarande kvar i samma skola och på samma utbilning. Det hade självklart varit jobbigt periodvis att gå till skolan då vi hade teoretiska ämnen. Mina härliga klasskamrater fick mig att komma till skolan ändå (tack Majsan, Denise, Sofie, Monique och Alex). När jag gick i andra ring på våren blev jag plötsligt väldigt sjuk. Svårt magsjuk. Läkarna visste inte vad det berodde på och testerna visade att ingenting var fel. Eftersom jag var var svårt magsjuk blev jag även deprimerad och vägrade gå utanför dörren. Allt eftersom blev jag även folkskygg och fick ständigt panikångestattacker (förutom när jag var hemma). Följden av detta var att jag för en tredje gång hoppade av skolan.

Än idag är det en kamp med magsjukan, isoleringen, ångesten osv. Klart att det inte alls är lika illa som det var för två år sedan, men jag är samtidigt inte helt reparerad. Varken psykiskt eller fysiskt. Det kommer att ta tid, men jag kommer att bli bra igen! Det går inte att förändra det som har hänt men det går att påverka framtiden.

Någon som känner igen sig?