Äntligen inne i min rutin igen på morgonen

God morgon!

Idag är en bra dag. Igår på gymmet ökade jag mina vikter på gymmet. På bicepsen använde jag först tio kilo, sedan ökade jag till 12,5 kilo, efter det 15 kilo och nu tränar jag med 17 kilo. Att öka med sju kilo på drygt två månader är mega bra! Låter kanske inte så mycket men den som tränar med vikter vet hur stor skillnad det är egentligen. Sedan ökade jag från 10 kilo till 15 kilo som vikt för mina triceps. Eller för gäddahänget som jag kallar det för! Att gå på löparmaskiner känns inte fullt lika jobbigt längre. När jag väl har värmt upp på gångmaskinen i drygt 10 minuter, gymmat en timme, efter det kan jag gå och gå tills jag måste åka hem. Inte jobbigt längre! I love It!

Om en halvtimme ska jag tvätta kläder. Robert var duktig att stack till jobbet i morse även när han inte känner sig direkt kry denna morgon. Ikväll ska vi hem till min moster för att passa min kusin som är... Hur gammal är han nu igen... Född 2002, då måste han vara... sju år. Jo det kan stämma, han började i skolan nu i höst. Stor kille! Han är jätte duktig som åker skolbuss helt själv och han är absolut inte rädd för de större killarna. Min moster berättade något hel kaxigt som han hade gjort en morgon på skolbussen på väg till skolan. De har ett sådant system att de äldre barnen som går på högstadiet ska sitta längst bak i bussen medans de yngre ska sitta längst fram. Hur sm helst, Linus satte sig längst bak i bussen en morgon. Det kom på ett gäng med ungdomar och sa till Linus att han var tvungen att flytta på sig eftersom de skulle sitta längst bak i bussen. Det gjorde han, bara det att han satte sig allra längst bak där mellan några ungdomar på den platsen som var ledig. vad chockae de måste ha blivit! Han gjorde ju faktiskt som de sa, han flyttade sig från bak i bussen till längst bak i bussen. Så nej, rädd för de äldre är han inte.. That´s my boy!

Det känns så himla skönt att jag gick upp idag då jag rukar gå upp. Hela den här veckan har varit lite jobbig för mig. Har haft så mycket att tänka på och jag har vaknat flera gånger om natten och bara tänk på allt och ingenting. Igår sov jag till 12.30! Så länge har jag ALDRIG sovit. Inte ens när jag har varit mega sjuk. Då fattar du hur trött jag har varit i huvudet av allt tänkande.

Fram tills på onsdag har jag på mig att fråga om jag får vara en dag i veckan på Daizys hunddagis. På onsdag ringer min mentor och frågar om jag har frågat dagiset. Jag vill så himla mycket för min egen och för andras skull! Jag vill ta ett steg framåt, jag vill så himla mycket. Vill känna mig behövd och stolt. Måste fråga om praktikplats på dagiset. Någon annanstans vill jag inte vara. Eller jo, kanske jobba gratis inom röda korset. Besöka ensamma och äldre människor. Vi får se helt enkelt, vi får se