(Fick ta två bilder på honom som jag har på denna dator. Bilden till höger är inte den bästa men jag tog vad som fanns).
Det är så jag ser Robert (bilden längst ner). Den "andra" Robert känns fortfarande rätt ovan för mig (bilden längst upp). På bilden längst ner satt han och spelade lite 80s powerballader för mitt marsvin som då var nyduschad, Lillan a.k.a Ruttan, som tyvärr gick bort förra sommaren. Det är så jag känner Robert. Att han står på en scen med en massa lampor som lyser på honom, beundrare som sjunger med i låtarna och hoppar hit och dit är en självklarhet om man känner Robert. Han älskar att stå i centrum med alla blickar mot sig, ska synas mest och höras bäst, han har alltså alla egenskaper som passar en artist. Robert vill leva på musiken och ha det som hans jobb, atta vara en artist.
Det är där som det krockar en aning. Robert vill leva turnélivet med allt vad det innebär. Jag däremot vill leva ett typiskt Svenssonliv med villan, barnen, hunden, bilen och grannträffar. Ett lugnt och harmoniskt liv, tvärtemot vad Robert vill.
Det är en på miljonen att ett band eller en artist blir riktigt stor world wide och livnär sig helt och hållet på musiken. Visst det är en på miljonen men tänk OM han/Bulletrain blir riktigt stor/stora, vad kommer att hända då? Kan man ens leva ett turnéliv samtidigt som man lever ett Svenssonliv? Går det ens..?
Det är som sagt en på miljonen, men tänk OM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar