Jag lovar, nästan.

Jag har brutit mot lagen, min lag. Enda sedan jag fann McDonalds för första gången lovade jag mig själv att aldrig äta frukost där. Under alla dessa år har jag aldrig beställt frukost där, tills idag. Hemma fanns det basolut ingenting att äta till frukost och hos mina föräldrar är brödet slut. Som vanligt är det aldrig mitt fel utan denna gången var det Roberts fel. Det var han som kom med förslaget. Först sa jag nej men då sa han att han skulle ha. Jäkla skit också. Är det verkligen någon som äter frukost på donkan? Ja, jag och Robert tydligen...

Tur att jag ska börja träna på måndag (tisdag).

Hur hade annars detta kunnat sluta..