work

Just nu sitter jag vid ett skrivbord på mammas jobb. Det smattrar och har sig med miniräknare och datorer till höger och vänster men sedan är det de enda som hörs. Jag har kommit på varför mamma pratar så himla mycket, det är för att hon inte pratar på sitt jobb. Hon sitter framför datorn, går och hämtar lite pärmar då och då, svarar i telefonen då den ringer inte allt för ofta och tänker en herrans massa. Så det är såhär det är att vara kontorist? En sak kan jag säga dig, jag har varit här i drygt en halv timme och är redan ur less på att det är så tyst. Hör och häpna! Är det en fläkt jag hör surra lite tyst? Jo, lite ljud finns det allt...

Idag skulle jag ha ringt Annika på gymmet. Jag vill som sagt börja styrketräna eftersom jag är stark och jag tycker att det är roligt med tyngder. Kondition=Döden. Det jag funderar över nu är om jag verkligen kommer att ta träningen på allvar och inte skita i att gå dit då det tar emot lite. För det kommer att ta emot, det vet jag. Då behöver jag någon som pushar mig. En personlig tränare som hjälper mig att träna varje gång är det ultimata. Robert säger att hon Annika endast kommer att vara närvarande de första gångerna och sedan måste jag träna för mig själv. Men det är det som är grejen, jag vill ha någon vid min sida hela tiden. Någon som puchar mig att göra de där extra tio lyften.

Boka en träff med Annika kan jag alltid göra.

Fasen så var det där med att ringa...