I morse vaknade jag onödigt tidigt. 06.30 öppnade jag upp mina ögon och var hur pigg som helst. Eller, jag var pigg tills jag såg hur mycket (läs:lite) klockan var. Låg och slappade framför Voice på teven. Störde mig på allt och alla. Speciellt detta snackande om Meral. Whats the deal? Alltså Josefine verkar helt kär i henne och ser henne som en gyd typ. Så fort Meral nämns i programmet börjar Josefin "åh Meral! Åh, gumman... Meral är bäst i hela världen och den bästa bloggerskan genom tiderna". Det enda jag vet är att hon var med i "baren". Kollade inte på ett enda program men hörde hur andra snackade om henne.
Sedan var det någon thailänsk bloggerska som var gäst. Har aldrig hört talas om henne och kommer inte ens ihåg vad hon heter. Shengi Peng Pung kanske? Hon ska tydligen vara med och försöka vinna priser i blog awards i helgen. Bara inte någon med ett hundnamn vinner. Då borde till och med... JAG vinna istället. Det säger inte lite det.
Ikväll spelar Robert på den här Rockbåten. Alltså.. Jag är OEHÖRT skeptisk till den här båten alltså. Står den still? Hur säkert är det att gå av och på? Vem vet, jag blir kanske positivt överraskad OM jag går dit ikväll...? Vill ju. Robert vill att jag ska dit. Tycker för övrigt att jag ska få komma in gratis eftersom jag är förlovad och sambo med sångaren i Bulletrain. Det är väl inte att begära för mycket?
Alltså grejen är den att jag är sjukligt försiktig med det mesta. Så försiktig att det är nästintill skadligt för mig. Eller, det är skadligt. Det beror på att innan jag blev sjuk brydde jag mig om allt och alla förutom mig själv. Ville att alla andra skulle må bra men det var inte så viktigt hur jag mådde. Så är det inte längre. Nu är jag den viktigaste personen i mitt liv. Jag går före allt annat.
Vet du varför? Jag lever mitt eget liv eftersom jag ska dö min egen död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar