RIP

Känslor är bra. Alla sorters känslor är bra. Har du bara en känsla, t.ex glädje, är det inte hälsosamt enligt mig. Satt och kollade runder på lite bloggar och hamnade på en kvinnas blogg som förlorade sin 14åriga dotter förra året genom självmord. Hon hoppade framför ett tåg, gömde sig i buskarna innan och när tåget var nära hoppade hon fram med sina händer uppsträckta mot skyn och blicken likaså. När jag läste det.. Kan inte annat än att känna sorg, empati och förtvivlan. Sedan gjorde jag någonting som jag inte har gjort på väldigt länge, jag började att stört gråta. Grät och kände sorg för henne, hennes mamma, alla som har tagit livet av sig och mår dåligt.

Vad är det som gör att en människa tar sitt liv? Speciellt så unga människor. Det finns alltid någonting att kämpa vidare för och inte ta sitt liv. Är det så de människorna kände? Att det absolut inte fanns något kvar att leva för? Inte ens sin familj? Vad är det som får en 14årig flicka att ta sitt liv? Jag förstår det inte. Det gör mig väldigt ledsen. Det måste vara någonting väldigt djupt, så djupt att det inte går att ta på. Att aldrig få se sin familj igen, sina vänner, kanske sitt husdjur, aldrig skaffa en familj, aldrig kunna uppskatta de olika årstiderna igen, aldrig få fira jul och födelsedagar igen, aldrig kunna krama någon igen, aldrig kunna lyckas, aldrig kunna misslyckas, aldrig kunna få det ogjort när det väl är gjort. Det måste vara något djupt, väldigt djupt.

En av mina förra pojkvänner tog sitt liv för två år sedan, dagen innan han skulle fylla 19 år. Hur tänkte han? Hur kände han? Fanns det verkligen INGENTING kvar att leva för? Kände han det där djupet? Vi var inte tillsammans när han tog sitt liv. Han hade däremot en flickvän, familj, vänner, människor som älskade/älskar honom. Hur kände han? Hur tänkte han? VARFÖR? Tänker på hans familj som ständigt går och tänker och funderar på vad det kan vara som gjorde att han valde att ta sitt liv. De går i ovishet och kommer aldrig att få reda på just den stora frågan: Varför?

Ta vara på det du har innan det är för sent.

Rest In Peace Christoffer Drexler

18/6/88 - 17/6/07