Harmony

Det här är en bra vecka, det känner jag på mig. Inte en enda gång har jag känt mig ängslig eller orolig. Igår gick jag in på Maxi utan den där klumpen i magen som annars har varit där, denna gången tänkte jag inte ens på alla hemskheter som kan inträffa när jag väl har satt min fot där inne.

Jag har orolighetstankar angående bowlingen imorgon, men de positiva tankarna är så mycket starkare. Så brukar det inte vara. Annars får jag kämpa med de positiva tankarna men nu känner jag mig upprymd, positivt upprymd och det var länge sedan.

Med Jojo känner jag mig trygg och jag känner att i hennes ögon är jag fortfarande samma gamla Becca. Hon vet om min ängslan och min oro som jag hela tiden har inom mig. Hon förstår inte exakt hur och varför jag känner som jag gör, det vet inte ens jag själv, men respekterar mig ändå. Om jag inte känner för att sätta mig på en uteservering och dricka någon öl just denna helgen så accepterar hon det och frågar vad jag vill göra istället. I stugan vill jag vara och grilla och dricka gott, det är helt okej för henne också.

Det som jag verkligen hatar är att behöva påminna mina vänner om min situation. När de kanske frågar mig om jag kan ta bussen till stan eller något måste jag ibland påminna om att jag inte åker buss. Så här kan det låta:

Någon: Hej! Har du lust att följa med en snabb runda ner till stan?
Jag: Jaa... En snabb kan jag nog men jag vill inte vara där länge.
Någon: Det går snabbt. När går din buss?
Jag: Buss?
Någon: Ja, så vi kan bestämma en tid då vi ska träffas i stan.
Jag: Ja men jag åker inte buss..
Någon: Nej juste... Det glömde jag... Vi kanske kan ta det en annan gång då...

Då vet jag med en gång att personen ska ringa någon annan kompis istället för det blir för krångligt nu när jag inte åker buss. Så först känner jag att jag är en tråkig kompis, sedan arg för att det är som det är och sist ledsen för att jag vet om att jag är krånglig. Det är jobbigt att höra besvikelsen i deras röst varje gång de har "glömt" hur det ligger till och jag måste påminna.

Jojo säger aldrig så här. Hon "glömmer" aldrig. Hon kommer istället med förslaget att hon ensam sticker ner till stan och sedan kommer hem till mig så vi kan sitta i parken utanför och snacka lite skit. Därför är hon min bästa vän.