Mutter

God morgon!

Min mamma var jätte snäll i morse som ringde kvart över sju för att berätta att hon kommer och hämtar mig halv nio. Tack! Äsch, bra var bara det då jag hann att bädda och plocka iordning lite där hemma.

När jag var i början av tonåren fram tills jag var drygt 15-16 år hade jag världens sämsta humör på morgonen som kunde vara ibland fram tills eftermiddagen någon gång. Det var sparkar, slag och glåpord som min stackars mor fick ta när hon väckte mig på morgonen. Att sparka i luften och mot henne samtidigt som jag skrek "dra åt helvete kärring" är verkligen inte friskt. Undrar varför jag var så arg. Som tur är har jag slutat med allt sådant. Att gå upp på morgonen är inte längre någonting jag känner mig frustrerad över. Sparkas och slåss gör jag definitivt inte längre!

Om jag vore min mamma hade jag sparkat ut mig själv. Mammor är unika på det sättet, hur sjutton orkar dem? Jag ska skaffa barn men under tonåren ska jag flytta till ett varmt och skönt ställe för att sedan återvända när de är typ 18-19 år, så slipper jag att hanskas med en satunge. PERFEKT! Någon som hänger med då..?