Äter du just nu eller är du känslig? Läs då ej detta.

God morgon Sverige!

Sovit gott? Det har jag. Behövde verkligen sova. Why? Jo eftersom i lördags var den sämsta dagen på väldigt lång tid.

Vaknade på morgonen. Fixade lite med frukost till mig och Robert eftersom vi firade fyra år då. Vid tio tiden på förmiddagen blev jag kass, otrooooligt kass. IBS:en var inte nådig. Det krampade något så fruktansvärt i min mage! Smärta har jag upplevt innan men aldrig med en sådan kraft och under så lång period som det pågick. Klockan 20.00 var jag helt slut i kroppen (bokstavligt talat) och de sista fyra gångerna som jag gick på toan kom det endast blod. Det krampade som vanligt men det kom endast blod vilket skrämde mig. Fy faaasen vad rädd jag blev då! Grät helt hysteriskt och orkade helt enkelt inte längre ha ont. Robert tyckte att vi skulle åka till akuten så det gjorde vi.

Väl inne på akuten gick det snabbt. Väntade endast i någon minut i väntrummet. Betalade 300 kronor, kissade i en mugg, fick fingrar intryckta i min mage av doktorn och... ja, på det andra stället som verkar mest logiskt att undersöka. Fick även ta ett stick i fingret. Doktorns slutord var att allting såg normalt ut. Jag hade jätte bra värden, ät inget stekt utan drick mycket vatten och ät mycket fil. Varför blödde jag? Jo, tarmen var irriterad. NO SHIT SHERLOCK! Det hade din också varit om du hade suttit på toa i tio timmar non-stop!

Robert och jag åkte hem och äntligen slutade magen att krampa och jag hade inte ont längre utan var bara öm vid 21.00-tiden. Då kollade jag och Robert på tv, mös, höll om varandra och åt lite popcorn. Men bara liiiite. Sedan somnade vi en timme senare. Vilken fyra års dag va? Åh helvetes jävla dag det var alltså. Robert var min hjälte under den dagen. Han satt och tröstade mig, klagade inte en enda gång, var lugn och harmonisk och brydde sig verkligen om mig. Mamma ska ringa till vårdcentralen idag och så ska min läkare undersöka mig tills hon kommer på vad problemet är! Att jag har IBS är min slutsats, ingen läkares. Det kommer att vara en lång process och emellanåt kommer jag säkert att vara både arg, frustrerad och ledsen. I slutändan kommer allt vara värt det, bara att få en slutlig diagnos.

Jag: Har du kommit på vad du önskar dig i julklapp?
Robert: Att du blir frisk i din mage.
Jag: Snällt men vad önskar du mer än det?
Robert: Det är det enda som jag verkligen önskar mig.