Det går inte att förbise längre

Okej. Igår var inte doktorn tillgänglig och idag är hon inte där. Hoppas att hon är där imorgon och att jag kan få träffa henne då. Är så himla taggad att få en diagnos! Jag är mer förväntansfull och optimistisk än orolig och ängslig. Känner mig 100% redo att ta reda på vad som är fel på mina tarmar för någonting är fel, det vet jag. Det kände jag på mig då den 13 april år 2007 som jag blev dålig för första gången. En doktor tog blodprov och konstaterade att allting såg normalt ut men att jag nog (läs:noooog...) vara lite känslig mot laktos. Jag kände och visste redan då att det inte berodde på laktosen utan att det var något annat. Det är någonting, någonting som inte stämmer, jag inbillar inte mig fastän testerna visar att ingenting är fel. Jag känner mig själv och min kropp bättre än någon annan och jag vet att det inte stämmer att allting är bra. Nu är jag trött på alla tankar och funderingar. Nu är jag redo för den långa processen att fastställa min diagnos och arbeta vidare utifrån den.