För första gången i år körde jag och mamma min bil med caben nere. Daizy var livrädd var gång vi åkte över en grop så hela bilen hoppade, sportbilar är som sagt inte de lugnaste bilarna att köra. Idag var det mamma som körde, imorgon är det min tur. Jag är riktigt nervös för att sätta mig bakom ratten. Då är det bra med landsvägar! En tripp ut till moster får det bli om dem är hemma. Jag får väl ringa och fråga imorgon.
En liten uppdatering från kolonin: Jag och mamma kom dit och slappade i en halvtimme. Sedan började jag att vattna växterna i rabatten. I två och en halv timme står jag helt maniskt och bevakar var vattenstråle som träffar jorden. Jag älskar att vattna med vattenslangen. Egentligen behöver jag inte hålla i slangen men jag vill bara känna känslan att göra något bra. Som en mamma som ger sina barn näring och energi känner jag mig. Vattningen måste vara perfekt, lagom vatten överallt så ingen får för mycket eller för lite. Efter att ha stått då i två och en halvtimme är jag färdig, nöjd känner jag mig enda in i benmärgen. Vad händer då en kvart senare? Jo det börjar regna. Är inte detta typiskt? Det är precis som om moder jord tänkte "nej min själ, det är faktiskt JAG som är mamman". Det får jag väl helt enkelt befinna mig i och fortsätta vara sjukt nöjd över dagens insats.
GOD NATT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar