THE TYRA BANKS SHOW

Dagens program handlade om män som är morsgrisar. RIKTIGA morsgrisar..


Jerry, Barbra och Sophia: Jerry flyttade hem till sin mamma efter att ha bott hos sin fästmö under fem års tid. Jerry och Sophia har ett barn tillsammans som är ett år. Mamma Barbra gillar inte Sophia och tycker inte att hon är värdig hennes son. Enligt Barbra är Sophia ingen bra mamma, kan inte laga mat, städa och ta hand om Jerry. Jerry anser att hans mamma är den perfekta kvinnan som lagar den perfekta maten, gör alla hushållssysslor och tar hand om honom så som han vill bli omhändetagen.

Detta låter väl inte så konstigt? Han tycker bara om sin mamma? FEL! När han är sjuk sover han i samma säng som sin mamma. Medans hans mamma satt och kränkte hans fästmö höll han bara med, han ansåg att bara var hans mammas åsikt och att han inte ska lägga sig i. Mamman satt och försökte övertyga alla om att hon inte försökte kontrollera sin son, att han själv fick välja och att hon inte tvingade honom till någonting. Detta är bullshit enligt mig. Mamman om någon borde klippa navelsträngen. Hon uppfostrade honom till att bli en självständig man, det är det som en förälder har som uppgift. Lyckades hon? Nej. Alltså är hon enligt mig en dålig förälder. Jerry erkände på slutet att han inte ens vill vara förlovad med Sophia längre. Helt okej, men gör för helvete slut med henne då. Var en man och inte en mus!


Justin, Rachel och Katheryn: Justin och hans mamma Katheryn är bästa vänner. De gör ALLT tillsammans förutom sexuella grejer. Justin har en flickvän som heter Rachel som känner sig utanför hela tiden. Rachel tycker inte illa om Katheryn och Katheryn tycker inte heller illa om Rachel. Problemet är att hans mamma är med HELA tiden på vad dem än gör. Hon följer till och med på deras dejter tillsammans. På deras tre års dag spenderade han mer tid med sin mamma i telefonen än med sin flickvän.

Det som jag tycker är sorgligt med denna historia är att Justin säger till Rachel att han ALDRIG kommer att förändra sig. Han kommer alltid att spendera mer tid med sin mamma än med henne. Ändå vägrar hon att släppa honom. Hon kommer att fortsätta att hoppas på en förändring, som aldrig kommer att inträffa....


Jag anser att det inte är hälsosamt att ha ett sådant förhållande med sin mamma/pappa. Är det verkligen kärlek att inte släppa taget om sina barn? Då menar jag släppa taget så att dem kan skaffa familj och leva ett självständigt liv. Mammorna kom med ursäkten att det är bara för att dem bryr sig om sina barn och vill ställa upp för dem. Ja, men det finns en gräns. Att sova i samma säng bara för att sonen är sjuk, är sjukt! Det är inte friskt någonstans. Hur ska deras barn någonsin bli självständiga och skaffa fru och barn? Bara för att mamman inte följer med på dejter betyder det inte att hon inte ställer upp för sitt barn. Deras relationer med varandra är snarare skadligt än hälsosamt...